Älvsjö – en kort historik

Älvsjö! Förorten strax sydväst om Stockholms centrum. Bara sju minuter från city med pendeltåget och ytterligare några minuter om man tar bilen (och det inte är rusningstid, för då får man nog lägga till en halvtimme).

Även om orten i dagligt tal mest kopplas ihop med verksamheter typ Stockholmsmässan, Ericsson, Tieto Enator, och Kavli har vår hemort faktiskt en rätt hedersam historia.

De första Älvsjöbornas” gravar kan dateras till perioden 900 – 1050 e Kr. Det är gravar som hittats i samband med arkeologiska undersökningar som gjordes 1930 av den åsrygg som går över Johan Skyttes väg från Sjätte Novembervägen till norra sidan av Långbrodalsvägen. Ett tjugotal vikingagravar anträffades varav fyra stycken fick vänta med att bli utforskade till den senaste utgrävningen som ägde rum 1978.

Självklart har inte Älvsjö alltid hetat Älvsjö. Det äldsta kända namnet på vår socken är Ovatör. Ör i namnet betyder sandstrand och visar att havet då gick upp i en vik ända upp till där Stockholmsmässan och kyrkan ligger idag. I början på 1400-talet drabbades så Ovatörs kyrka av ett par elakartade bränder. Efter den tredje branden, troligen 1452, ändrades namnet till Brändekyrkia. Ett namn som tiden förvandlats till Brännkyrka.

Kyrkan ligger intill Götalandsvägen. Vägen som idag slingrar sig ner mot Älvsjö centrum. I slutet på 1600 talet såg vägen förvisso annorlunda ut. 400 meter väster om kyrkan, på Götalandsvägen, låg en krog. Lerkrogen. Kanske antyder namnet något om vägen kvalitet. Tvärs över vägen från krogen låg socknens fattigstuga. I slutet på 1800 talet till- och påbyggdes Lerkrogen för att kunna ta emot övernattningsgäster. När järnvägs- och vägutbyggnaderna i Älvsjö skedde i slutet av 1960-talet plockades Lerkrogen ner för att senare återuppföras på sin nuvarande plats i Älvsjö centrum. Den nya Lerkrogen invigdes med pompa och ståt i september 1986 och hyser idag ett imponerande hembygdsmuseum i regi av Brännkyrka Hembygdsförening. Utanför entrén ligger en skålgropssten som ursprungligen låg i hästhagen väster om Älvsjö gård. Stenen kallas Älvkvarnsstenen och härstammar troligen från yngre stenåldern. I folktron hade skålgropsstenar samband med offerriter och man föreställde sig att älvorna malde säd i groparna. Islutet av 1800-talet började man sälja tomter i Älvsjö området. Grefve Lagerbjelke styckade av tomter från Älvsjö Gård och godsägare Söderlund sålde tomter kring Långbro.

Först 1913 blev Brännkyrka församling – där Älvsjö ingår – införlivat med Stockholms stad.

Idag är Älvsjö ett attraktivt bostadsområde. Älvsjö Villastad är den äldsta delen och har slingrande smala vägar. Där är tomterna oregelbundna och kantade med mycket grönska. Området är klassat som värdefull kulturmiljö där stor hänsyn måste visas vid förändringar på byggnader och miljö. Texten om Älvsjös historia har skapats av Brännkyrka hembygdsförening som naturligtvis har mycket mer att berätta. Besök dem gärna på www.stockholm.alvsjo.hembygd.se
Text hämtad från www.alvsjoforetagarna.nu